Historien utspelar sig utanför lanthandeln Åkermans Efterträdare i Glumslöv, där jag arbetade som butiksbiträde 1951-1953. Utanför butiken fanns
en sexradig varuautomat, två rader för 25 öre, två rader för 50 öre och två rader för 1 krona, totalt 60 fack, att fylla med godis och frukt. Jag hade hand om påfyllning av automaten och det var framförallt
helger och kvällar, som åtgången var stor.
En kväll våren/sommaren 1952, när jag höll på med påfyllning av automaten, stod
min kompis Leif Sjöland sidan om och pratade om kvällens avslutade fotbollsmatch, när två sportklädda motionärer stannade med sina smäckra cyklar. Att de var tävlingscyklister visste jag inte då.
Leif kände båda killarna, Berne Norbeck från Kvistofta och Torsten Sandberg från Glumslöv, båda var licensierade tävlingscyklister i Landskrona Cykelklubb, Berne
A-klassare och Torsten tävlade i B-klassen. Samtal inleddes och Berne tyckte jag kunde bjuda dem på en chokladkaka. Jag förklarade, att det kunde jag självfallet inte göra, de tillhörde ju butiken, men jag kunde tänka mig
köpa en kaka och bjuda dem på, om vi fick låna deras cyklar för en provtur.
Vi körde till Rya Kvarn och vände. Där bestämde vi oss, att tävla
om vem, som kom först tillbaka. Den cykel jag fick låna hade fast krans och det tog en liten stund att vänja sig, att trampa hela tiden och pedalerna slag i vadernas baksidor, när vi cyklade ner mot Rya.
Leif var framgångsrik i allting han företog sig, om det var i fotbollen, på dansgolvet eller på jobbet. Därför kändes det fantastiskt, att jag körde ifrån honom i stigningen
upp mot byn. Jag väntade in honom en gång och körde sedan ifrån honom igen. En sådan cykel, skulle jag vilja äga. Berne menade på, att vi skulle bli tävlingscyklister. Jag utövade ingen idrott, men Leif var
duktig i fotboll. Vi var väl lite intresserade, men jag var mest intresserad av att äga en sådan cykel. Leif var mer medveten om att man kunde tävla på cykel.