BERNE STEN

Har ni något trevligt minne att dela med er om Berne?

Skicka gärna e-post till mig så för jag in detta på hemsidan efter hand.

jorgen.vik@comhem.se

Måndagen den 22 september 2014 firade

Berne Sten sin 70-årsdag

Berne Sten var en av de första cyklister jag träffade i CK FIX, när jag 1957 flyttade till Hbg och blev medlem i klubben. De var inte många så jag tror jag minns dem allesamman. Leif Gustavsson, Lars-Erik Larsson, Kaj Eriksson (Rävens son),Gert Svensson, Lennart Nilsson, Rolf Persson. Ledarna var John-Engkvist, Erik Eriksson, Lennart Hansson och Berne Norbeck.

Berne började cykla 1955 samma år som Evert Mårtensson blev trea på junior SM i Kramfors.

Jag blev tränare i klubben 1958 och Berne var definitivt en av de träningsvilligaste adepterna och var tillsammans med Leif Gustavsson, Hans Abrahamsson, Leif Herbst och Rolf Persson att betrakta som mycket lovande. Bilden till höger är från DM 1960 när vi vann lagguldet.

Lördagen den 25 februari 1961 slutade Bernes aktiva karriär i samband med en klubbtävling på Kullavägen, tempo Mjöhult tur o retur. Själv stod jag vid målet, vid ”hundkyrkogården” och klockade av deltagarna. När den, som startat efter Berne kom i mål och Berne inte syntes till, ställde jag frågan:  Har Du sett Berne?

Nej, men hans cykel låg vid en lyktstolpe bortom Pilshultsgård vid Kungshult.

Jag begav mig dit omgående per cykel och fann Berne liggande med huvudet nere i bäcken och som väl var med lite vatten och håret nere i vattnet.

Berne var mycket illa skadad och cykeln var helt demolerad o ramen krokig som en pilbåge.

Det var vänstertrafik och Berne var påkörd bakifrån och enligt polisen mest troligt av en rattfyllerist. En sådan var i förhör ett antal gånger, hade inget alibi, men kunde inte fällas bara på indicier och mot sitt nekande.

I mitt fotoalbum finns en bild utanför arbetsplatsen Bröderna Larssons på Helmfeltsgatan, där Berne sitter på transportmopeden. Vi var tre cyklister som jobbade i affären, Berne, Hans A. och jag själv. Bernes huvudsakliga arbetsuppgift var att fylla på varor, köra ut varor till Tågaborgskunderna. Inget ovanligt, att de köpstarka kunderna kom in och lämnade en inköpslista eller handlade mycket och fick varorna hemkörda.

Bern gjorde sig mäkta populär och egentligen inte så konstigt, han var mycket serviceminded och charmade Tågaborgsdamerna. Hos en fru Sjunnesson på Randersgatan vet jag, att han inte bara körde dit med varorna, han packade även upp dem på hyllorna i köket och i källaren. Detta har Lennart Sjunnesson på Sjunnes Radio o TV berättat om sin mamma och Berne. Det var mycket vanligt att Berne fick besök på sjukhuset av just fru Sjunnesson, när han under lång tid vårdades för sina svåra skador.

När Lennart Hansson 1970 aviserade, att han ville avgå som ordförande i CK FIX var jag vice   ordförande och det förväntades, att jag skulle ta vid efter Lennart.

Visst kunde jag tagit över och gjort jobbet, men jag hade inte tiden för ett bra ordförandeskap.

Inte förrän under mötet såg jag mig om bland mötesdeltagarna:

Fanns här någon het kandidat, som både kunde vara motiverad och kompetent?

Min blick fastnade på Berne och jag föreslog honom och han blev vald. Vilket bra val det blev. Berne ledde klubben under hela sjuttiotalet på ett alldeles utomordentligt sätt. Framgångarna blev betydande både arrangörsmässigt och på tävling, såväl individuellt som i lag och för hela cykelklubben Fix. De mest kända namnen under perioden var Peter Jonsson, Bertil Rangbo, Per Nordén, Mats Andersson Thuré. Fix var en av de bättre klubbarna både i Sverige och Skåne.

Att Berne blev en bra ledare vidimeras av att han både i Skånes Cykelförbund och Svenska Cykelförbundet betroddes viktiga uppdrag, precis som det fortfarande är. Förutom 22 år i HIF

Ledare i Helsingborg Östra så är han flitigt anlitad i såväl Svenska som Skånes Fotbollsförbund och ibland även av HSS, där han har aktiva barnbarn.

Vid den digitala pennan
Bengt Lindh