13. Reklam t.o.m vid kyrkan
När CK Fix tränare gifte sig 1961, överraskade
de aktiva cyklisterna med att bilda en portal med upphöjda cykelhjul över brudparet när de kom ut från S.t Olofskyrkan vid Jönköpings-gatan.
Cyklisterna
var iklädda sina klubbdräkter med stora reklambudskap för ZOÈGAS KAFFE på ryggtavlorna. Pressen var där och förevigade händelsen, åtföljt av reportage och stor bild i söndagens HD.
Detta föranledde dir. Rudolf Zoéga att ringa CK FIX ordförande Lennart Hansson med hälsningen, att klubben var välkommen upp på kontoret och hämta en välförtjänt
belöning två silverljusstakar. Vi uppskattar verkligen, att Ni gör reklam för oss t.o.m vid kyrkan. Brudparet tänkte nog, att en av ljusstakarna blir kanske vår, men så blev det icke, det var två danska cyklister,
som förärades desamma vid nästa GP tävling.
14. Kan man cykla med tårta upp till Åsljungagården på racercykel?
Fråga Lars Lohmander, han vet hur man gör. Lasse var tvungen att arbeta på Fahlmans konditori på påskafton, men ville glädja sina kamrater
med tårta, när de var på träningsläger uppe på Åsljungagården.
Hade han pakethållare? Höll han den i handen hela vägen?
Hur såg den ut vid framkomsten?
15. Havregrynsgröt med extra proteiner
Vi var tre Fixcyklister, som arbetade i samma livsmedelsaffär på Tågaborg. Alla tre kunde vi bara träna tillsammans på kvällarna, men två pass per dag blev det ofta, således tog vi även middagsrasten
och den tidiga morgonen till hjälp. Det hände även att vi åt tidig frukost tillsammans och vid ett sådant tillfälle upptäckte Hans Abrahamsson, att det på havregrynsgröttallriken i mjölken fanns något
tillbehör, som vi inte brukade ha.
Gröten var välkokt och vi åt även det extra proteintillskottet, det var bara några välkokta mjöllarver.
16. Boven, som fick reseersättning i Tingsrätten
Fix stödförening FIXARNA spelade Bingo sålde lotterier mm, för att skapa extra medel för den aktiva verksamheten och det kunde vara efter den tidens mått
rätt många tusen kronor i kassan. Klubbens kassör ville stämma av stödföreningens kassa och just då var beloppet, som skulle finnas i kontanter drygt 10.000:-. Något kassaskrin fanns inte, det hade förvarats
i garderoben och det gjordes en polisanmälan och Bengt Lindh och Bertil Andersson blev kallade till Tingsrätten i Malmö, där stödföreningens kassör åtalades för stöld/förskingring.
Innan rättegången var slut blev vi tillfrågade, om vi yrkade någon ersättning resa och förlorad arbetsinkomst. Vi tyckte att vi skulle inte göra det svårare
för fd kassören och ”tjuven”, så vi avstod detta. Rätten vände sig då till fd kassören med samma fråga. Jo, han hade anspråk på båda delarna. Han fick sin ersättning, men betalade
aldrig tillbaka klubbens pengar. Bertil Andersson lyckades dock få ut en del av pengarna via klubbens försäkring och försäkringsbolaget ställde sin fordran på före detta kassören. Visst var det en skrupelfri
förtroendevald funktionär.
17. Dynga
över kilometerangivelserna
CK FIX var långt uppe i Småland och seniorcyklisterna tävlade över distans om 15-16 mil på
grusvägar i sämsta tänkbara väder, regn, blåst och kyla. Två av klubbens cyklister var långt efter huvudklungan och frågade flera gånger sina ledare, hur långt det var kvar till mål. De var ganska
trötta och ville egentligen avbryta tävlandet. Oftast fick de felaktiga besked, hur långt det var kvar.
CK Fix ledare ville absolut ha minst en av de
eftersläpande cyklisterna i mål, ty det fanns ett eftertraktat lagpris, som man hade chans att erövra, om bara ytterligare en FIX-senior tog sig i mål. För att inte de eftersläpande cyklisterna skulle ge upp, var Lennart Hansson
och hans ledarkompisar ute och smetade dynga över kilometerangivelserna på alla vägskyltar fram till målgång. Det blev mer än tiokilometerlånga mil på slutet, men båda kom i mål och lagsegern bärgades.
18. Inte träffa kärestan dag
före tävling
Träffade Claes Andersson med fru nere vid Norra Hamnen och han skulle presentera Bengt Lindh för sin fru. ”Det
vet jag väl vem han är, det var ju han, som inte tillät, att vi träffades dag och kväll före Du skulle tävla.”
19. 153 Nilsson instämplade i 5000 program kvällen för tävling
CK FIX var i Tyskland, inbjudna till en stor cykeltävling.
Klubben hade fått återbud från
en av de anmälda, tror det var Hans Abrahamsson ,som ej fick permission från lumpen och klubben lånade in Nils-Rune Nilsson från Trelleborgs CK. Detta ogillades av tävlingsledningen, trots att vi hade med giltig tävlingslicens.
Nils-Rune fick inte deltaga ,för hans namn stod inte med i de förtryckta programmen. På frågan, om det var ok, ifall vi ordnade med en tilltryckning i de förtryckta programbladen, blev svaret, att det var ok.
Tror det var Rune Hanssons (Lennart Hanssons yngre broders) idé. Vi gick till en stor leksaksbutik och köpte några stämpelbyggsatser och vi iordningställde ett antal stämplar
med 153 Nilsson. Vi var nog 7-8 stycken, som satte igång att stämpla upp 5000 program och Nils-Rune skulle få deltaga i detta stora cykellopp, med deltagare från många europeiska länders ungdomselit.
Det var stor cykelfest, ett varvlopp mitt inne i centrum av staden, mycket publik och härlig stämning. Det var stort deltagarantal, uppskattningsvis mer än 100 deltagare i ett och samma
startfält med 153 Nilsson som en av deltagarna. Utgångsfarten blev mördande med belgare, holländare och italienare i täten. Fr.o.m med varvet skulle sista cyklist i klungan lämna tävlingen. Gissa vem, som råkade vara
siste man och därmed få lämna tävlingen? Jo, 153 Nilsson!
20. Kom ihåg och köp hem dammsugarpåsar
Cykel- o brottaroraklet Thure ”Hjulle” Petersson
är väl känd för sina många initierade artiklar i sport och dagspress. Inget är för litet och ingenting är för stort för Thure att skriva om. Sällan behöver han förskrivet manus och klarar med
lätthet av flera referat med olika text ringt in direkt till ett flertal tidningar.
Känt är också att Thure har stor assistens av hustru Ingrid i sitt arbete inom
sportens och journalistikens värld. Nästan lika känt är, att Thure inte bidragit med särskilt mycket av hushållsnära sysslor i hemmet.
En dag när
Thure är på väg till köpcentrat och har medsänd inköpslista, ropar Ingrid ut genom fönstret: ” Var snäll och köp ett paket dammsugarpåsar!”
Thure: ”Är där påsar i dammsugaren?”
Thure var verksam på Helsingborgs Dagblad som journalist och redaktionssekreterare några år
i början av 60-talet och är fortfarande aktiv skribent, trots sina 80 år fyllda. Numera läser i inte ”Hjulles” artiklar i HD, men väl hans sons, Torbjörn Peterssons, DN:s utrikeskorrespondent i Peking.
21. Är tävlingen slut?
Efter väl genomförd och avslutad cykeltävling har ”klanen” Hansson genomgång hemma hos Lennart o Janet på Örebrogatan. Man äter
gott och sköljer ner med lämplig dryck.
”Det gick ju bra med de pensionärer, som flaggvakter.”
Eftersom det krisat med tillräckligt många funktionärer, hade Lennart Hansson vänt sig till pensionärsföreningarna i stan och efterfrågat, om de kunde tänka sig ställa upp som funktionärer och det
kunde man.
Telefonen ringer hos Lennart o Janet, en man från Jonstorp ringer och frågar, när tävlingarna är slut. De har slutat för flera timmar sedan!
”Det står två pensionärer här med vars sin röd flagga och undrar, när tävlingarna slutar.”
Det blev inte något längre samarbete med pensionärerna på fler cykeltävlingar.
22. Att byta cykelmärke under samma mästerskap är nog ganska ovanligt
Bengt
Lindh befann sig på nattklubb i Katrineholm under cykel SM 1958 samma dag som 5 mil tempo genomförts. Crescents tränare Frode Sörensen, som också befann sig på restaurangen kallade till sig Bengt och påtalade, att hans
insats och placering på dagens tävling var långt ifrån tillfredsställande och nu är Du här och festar. Du kan betrakta Ditt avtal med Nymanbolagen som avslutat och Din cykel ser vi fram emot att Du lämnar in snarast.
Jag var absolut nykter, men självfallet också besviken över min 36:e plats, men mycket blev sämre för både mig och andra som drabbades av skyfallet och dyngsura
grusvägsavsnitt.
Jag hämtade min cykel på vårt hotell och rullade cykeln tvärs över dansgolvet rakt in mellan benen på Frode Sörensen. ”Var
så god, ordern är verkställd!”
Monarks tränare och ledare Nils Velin sitter nära och hör hela samtalet och säger lågmält men bestämt:
”Bengt, Du har en ny cykel, Monarks senaste modell i god tid före 18-milen, jag skall personligen se till, att man kör upp den från Varberg redan i morgon”
Det var för övrigt på samma restaurang och nattklubb, som Börje Alexandersson och Lennart Hansson fick frågan om arrangerande av Cykel-SM för 1959.
23. Smuggling av Bilar i Mariehamn på Åland
När sällskapet närmar sig hamnen i Mariehamn, så dyker frågan upp: ”Hur får vi iland våra bilar?
Alla har väl druckit för
mycket alkohol? Bengt åtager sig att köra iland bilarna. När tullarna ser Bengt för tredje gången får han frågan. ”Vad sysslar Du med?
”Lite
på skämt svarar jag, smugglar Bilar”
Polis tillkallas och då öppnar jag bagageluckan på den egna bilen och lyfter upp två kartonger Ahlgrens Skumbilar.
”Var så goda, ursäkta skämtet. Ni får ta godiset och dela med Er”
Efter alkoblåsning
var allt ok. Det var Läkerol/Ahlgrens säljledning inför en konferens på Åland.
24. Rastplats Öresundsbron
Vid ett möte med Hederskommittén på hotell Mollberg utspann sig
ett intressant samtal vid en kaffepaus mellan landshövdingarna Netzén, Malmöhus län och Widell, Kristianstads län, var den framtida Öresundsbron skulle placeras. I Malmö eller Helsingborg?
De flesta förespråkade Helsingborg, men det fanns även de, som ivrade för Malmö och den mest aktive för detta var Gösta Netzén. Då ingrep Ove Somelius från Helsingborgs Dagblad och menade i rätt
hårda ordalag, att Helsingborg borde vara det självklara valet. Efter mötet satte herrarna sig i taxi och åkte gemensamt ut till Tinkarpsbacken och Somelius visade på det korta avståndet över sundet. Ingen tvekan om var
Öresundsbron skulle byggas.
Kort efter detta möte kom skylten rastplats ÖRESUNDSBRON upp vid krönet av Tinkarpsbacken, ombesörjt av verkmästaren Tage Hallbeck
och hans medarbetare på gatukontoret i Hbg, på initiativ av Ove Somelius. Den blev färdigställd hos skyltmålare Fagerström utan dröjsmål.
25. En välekiperad kranskulla vid Cykel-SM 1959
Söta Ing-Marie Olsson, sedermera Skoog, skulle ekiperas på bästa sätt och disponent Lennart Vink var noga med att det skulle ske med stil och värdighet. Det blev besök hos modehuset ERICA och ägaren själv köpman
Carl-Eric Strömkvist kontaktades.
Ing-Marie försågs med allt i klädväg, som en ung dam kunde önska sig både för fritid och fest, när dir Strömkvist ställde
frågan till Lennart: ”Hur skall detta betalas? Kontant eller mot faktura?”
Lennart Vink helt lugnt: ”Vi utgår från att modehuset ERICA ser förmånen,
att få ekipera denna vår söta Ing-Marie, som skall representera Helsingborg och CK FIX hela SM-veckan!”, och så blev det helt utan kostnad för arrangerande CK FIX.
26. Nu är de bara tre
Vid Nordiska mästerskapen på Cykel i Helsingborg 1968 satt kommunfullmäktiges ordförande Stig-Jerker Svensson i servicebilen, som åkte efter Sveriges A-landslag med de berömda Fåglumbröderna, Gösta,
Sture, Erik o Tomas.
De var fantastiska tävlingscyklister i världsklass och alldeles speciellt i disciplinen lagtempo över 10 mil, där det gäller att hålla hög och jämn
fart samt hjälpa varandra med farthållningen, s.k draghjälp och konsten att ligga tätt inpå varandra. Detta bemästrade bröderna till fulländning.
Stig-Jerker fascinerades
av cyklisternas höga fart, sällan under 50 km/timmen och nerför Kullaberg mot Mölle över 80 km i timmen. Stig-Jerker tyckte sig helt plötsligt upptäcka, att nu var de bara tre, en av bröderna hade släppt. Han upprepade
detta flera gånger.
Coachen Bengt Lindh försökte övertyga Stig-Jerker om, att alla fyra var med, att de ligger så tätt intill varandra. Inte förrän
Stig-Jerker skrivit upp numret på cyklisterna ett antal gånger och funnit att det alltid var olika cyklister han saknade. Först då blev han överbevisad och samtidigt storligen imponerad över deras fantastiska åkskicklighet.
När man tog svängen från Strandvägen och vänster upp genom Pålsjö skog kunde Stig-Jerker för första gången efter start se alla fyra bröderna
på en gång på väg upp mot målet, som Nordiska Mästare.
27. Har Du gått loss, får Du också se till att orka ända in i mål
Vid samma Nordiska Mästerskaps linjelopp
över 180 km bröt sig Tomas loss ur klungan i ett relativt tidigt skede av loppet och skaffade sig ett par minuters försprång och såg ut att gå mot en säker seger, då krafterna helt plötsligt började sina.
Tomas hade överskattat sina krafter och signalerade till sin coach Bengt Lindh, att meddela storebror och lagkaptenen Gösta, att han inte orkar hålla undan längre. Han är rent slut.
När Gösta nås av beskedet, låter han hälsa: ”Då får han bita ihop och ta i lite extra! Vi i laget har gjort vårt jobb i klungan och neutraliserat alla försök från
de danska, norska och finska cyklisterna att åka ikapp Tomas, så nu får han allt se till att klara det han gett sig in på”.
Tomas höll undan in
i mål och blev nordisk mästare
28.
Lätt förtjänta pengar på vilodagen
Tempotävlingen gick på fredagen och linjeloppet på söndagen, vilket ju innebar att
lördagen var ledig och man kunde ställa upp på lite PR-jobb på varuhuset Domus i Hbg. Bröderna skulle cykla inomhus på rullar och bli intervjuade vid två framträdande inför ett förväntat stort publikuppbåd.
När Gösta skulle ta emot arvodet för framträdandet, det överenskomna om 600:-, låg det fyra kuvert med lika mycket pengar i varje, inte 150:-, som Gösta trodde,
utan 600:- i varje.
Då säger Gösta till sin ledare, Bengt Lindh, som också varit speaker och skött intervjuandet: ”Du kan väl ta ut några
veckors semester, så åker vi runt i Sverige. Det finns väl rätt många Domusvaruhus. Det här var både roligt och lönande.”
29. Kan Du fixa lite mera mat?
De fyra Fåglumbröderna
satt på restaurang Kvarnen i Helsingborg och åt lunch, när Sture ropade till Bengt Lindh, som just då kom in på restaurangen: ”Kan Du fixa lite mera mat? Portionerna är alldeles för små.”
Visst gick det att ordna även här. Varje dag under ett etapplopp i Holland, hade Bengt fixat extra portioner till Sture och de andra landslagscyklisterna.
30. Betyg och meritförteckningar?
Lennart
Hansson och Bengt Lindh försökte intressera Cernelle i Vegeholm för att sponsra Fåglumbröderna och kanske t.o.m. anställa dem. Vilket klipp detta skulle kunna bli. Kontakt togs med Pollenkungen Gösta Carlsson och VD:n Asplund.
Helt klart fanns ett visst intresse från Cernelle, att engagera och inleda ett samarbete med bröderna.
Vi blev ombedda sända in deras betyg och meritförteckningar
samt efterhöra vad de kunde tänka sig arbeta med. När bröderna fick höra talas om detta ringde Erik Fåglum.
”Du har nog missförstått
det hela. Det enda Du behöver, är våra personnummer och bankgirokonto. Tror inte det blir så mycket tid över för arbete.”
De blev proffscyklister
i Italien istället!
31. Elitcyklister är
ett hårt släkte
Michael ”Roddar´n” Andersson var ute på en träningsrunda i riktigt busväder, en mycket kall, vintrig
februaridag. Det duggregnade och var minusgrader. Michael, som bodde i Höganäs stannade till i Gantofta, hos Inga-Maj o Bengt. Han var hungrig, våt och alldeles stelfrusen.
Det tog tid att få honom varm. Han fick låna torra cykelkläder och till kylskåpet hittade han alldeles själv och tog för sig av både varmt och kallt av mat o dryck. Han blev erbjuden skjuts hem till Höganäs,
men tackade nej till detta, han skulle cykla hem.
Han körde dock inte i rätt riktning, var han inte helt ok, han körde mot Landskrona. När vi ropade till honom, svarade
han, att han hade 5 mil kvar att köra, den runda han bestämt sig för att träna denna dag.
En stor idrottsman, som verkligen inte kände efter, om det smärtade
eller tog emot, men så nådde han också exceptionellt stora framgångar i mästerskap och stora internationella cykellopp under en tioårsperiod och blev legendarisk i svensk cykelsport.
32. Känner jag Dig?
Gamle legendariske Sture Andersson är på uppvaktning hos en f.d dansk elitcyklist, som tävlade under samma tidsperiod.
Mannen frågar Sture:
”Känner jag Dig?”
Sture: ”Inte så konstigt, om Du inte känner igen mig, Du har ju aldrig sett mig framifrån!”
33. Svensk mästare i 4 mil och 9800 meter?
När jag körde 5 milen vid SM i Västerås 1954, var vi tre tävlande, som var inblandade i medaljstriden och det handlade om mycket små marginaler.
Enligt cykeloraklet Thure ”Hjulle” Petersson var jag i knapp ledning med en kilometer kvar. Jag matchades hårt av tränaren Sture Andersson under hela loppet med upprepade tillrop och tidsangivelser.
När jag spurtade för allt vad jag var värd de sista meterna in i mål, fick jag frågan av funktionärerna: ”Var kommer Du ifrån?”
Jag spurtade i mål från fel håll.
Dagen före juniorernas 5 mil, hade elitklassen avverkat 15-milsloppet och deras varv var det motsatta
och jag hade följt en tydlig vit målad pil på vägbanan, att svänga vänster, när jag bara hade 200 meter rakt fram in mot mål.
Det var mycket
surt, inte minst för mina lagkamrater, Knut Karlsson och Sune Stuveback, som nu missade SM tecknet i lag. Enligt ”Hjulle” var jag på väg mot både individuellt guld och lagsegern, men man kan ju också se det som Sture
Andersson: ”Du hade nog bara blivit trea!” och det var ju segern vi var ute efter.
Vann gjorde Lars-Erik Dahlberg från Sandviken, en sekund före Bertil
Johansson från Skoghalls CK.
34. En sann
Arne Högsten-historia
Det finns många skrönor om den färgstarke elitboxaren och Fixcyklisten Arne Högsten. För de, som var med på
den tiden kan lämpligen berätta några av dessa i detta forum.
Arne var väl inte klubbens mesta renlevnadsman och han har själv berättat: ”Frun
skäller, ungarna skäller och svärmor skäller, det är bara hunden, som inte skäller, när jag anländer hem lite sent och lite för glad i hågen.”
35. Skötsam ung man söker rum hos min hyresvärd i Hasslarp
Det ringer på dörren och husvärden öppnar och en ung man presenterar sig: ”Jag heter Lars Svensson, jag är skötsam, varken röker eller super och önskar hyra rum.”
Hyresvärden: ”Jag heter Folke Gunnarsson och jag både röker o super och rum kan jag erbjuda Dig”
36. I Vaggeryd låg i många år en Sulfitfabrik, som det mest luktade s-k-i-t omkring
Cyklisterna i Fix-bussen visste, att när man åkte genom Vaggeryds samhälle var det läge, att lätta på trycket och släppa ut lite gaser,
det skulle ju ändå inte märkas, så det brändes av den ena rökaren värre än den andra.
Vad grabbarna inte visste, att sulfitfabriken varit stängd
senaste halvåret, så chauffören, beordrade en bensträckare på första bästa P-plats och lite frisk luft...
37. Parhästarna John ”Jompa” Adelfalk och Börje Alexandersson på torget i Sundsvall
John o Börje står på torget i Sundsvall och köper frukt, när damen intill ”Jompa” ger full hals och skriker ljudligt högt.
Jompa: ”Va f-a-n skriker Du för?”
Inte så konstigt, att hon skriker. ”Jompa”, som har träben, protes, märker
inte att han med hela sin kroppstyngd står på damens ben.
38. Småländsk snålhet kanske räddade segern
Vi var i Ålem, norr om Kalmar och jag hade bästa tiden i juniorklassens
tempolopp, men det ryktades om att protest skulle inlämnas för brott mot 30-metersregeln. En av de framförvarande tävlande, som jag kört upp, gick inte ner sina 30 meter och tog sig förbi både en och två gånger
och det ansågs att vi kompiskört.
Varför inlämnades ingen protest?
Det kostade 10:-, vilket
återbetalades, om protesten gick igenom, men se den risken ville smålänningen inte ta och segern ifrågasattes inte.
Det finns ett alldeles speciellt minne med
denna tävling. Jag och min kompis Leif Sjöland, som båda hade semester och vi cyklade upp till Ålem från Landskrona. Vi hade monterat på pakethållare på racercyklarna.
Leif cyklade från Glumslöv till mitt föräldrahem i Linderöd på torsdagen, på fredagen cyklade vi upp till Kalmar, där vi hyrt ett rum och på söndagsmorgonen cyklade vi från
Kalmar till Ålem, där vi sedan tävlade samma dag.
Det var meningen, att vi också skulle cykla tillbaka, men vi hade turen, att bli erbjudna skjuts till Landskrona
med Oskar Nogard, pappa till Sven, som också kommit upp till Ålem, för att tävla. Att sitta på lastbilsflaket mer än 35 mil var kallt, jäkligt långt och vi fattade knappt, att vi cyklat upp samma sträcka.
39. Nu behöver Ni väl en större lägenhet?
Vid första träningen på Idrottens Hus i januari 1964 får jag denna fråga av Bengt Palm, med anledning av att vi fått tillökning i familjen, vår son Göran föddes
i december 1963.
Lindh: ”Bengt, Har Du frågat Dina föräldrar?”
Palm: ”Det
gör jag om Ni vill ha lägenheten!”
Vi tackade ja till lägenheten på Planteringsvägen 135 och på sätt blev vi även nära vänner
med Peter Folkeson och hans familj, vilket har gett klubben och sporten både glädje och nytta både i Fix och GCV.
40. Min far var skräddare och före sin tid
Far hade skrädderiet hemma i huset, där vi bodde och när han städade
sin skräddarverkstad, så tog han lite mer städning på samma gång. Riste mattor och torkade golven i kök o rum. På gatan fick jag höra från granngubbarna.
”Skräddaren är en riktig käring, han skulle gå klädd i klänning. Han gör ”kärringsysslor, han är inte en riktig karl.”
När mor o far köpte tvättmaskin i början av sextiotalet, blev farmor sur o vred:
”En tvättmaskin sliter upp tvätten”
Far replikerade: ”Det är bättre att slita upp tvätten, än slita upp frun.”
41. Far har inte alltid rätt
Mor var ängslig, att jag skulle åka omkull och skada mig, när jag
1952 blev tävlingscyklist. Far lugnade mor: ”Du behöver inte vara orolig, han tröttnar snart!” Och visst jag tränar inte så ofta numera, men det har ändå gått drygt 60 år, så far har
ju inte rätt alltid.
När jag 1957 blev erbjuden att flytta till Uppsala, tävla för UCK, arbeta i ”Halle” Janemars sportbutik, och få lön även
när jag tävlade och tränade. Då frågade far: ”Hur bra kan Du bli?”
Och jag svarade, att inte bland den fem bästa, men kanske bland
de tio. ”Då tycker jag Du ska bli specerihandlare”, för mat behöver folk alltid och så blev det livsmedelsbutik på Tågaborg och CK FIX istället.
42. Tänk så bra han kunde blivit med en riktig tränare
Jag möter Hans-Ingvar Greens till åren komne morbror Einar, lätt dement och inte riktigt klar över, vem han pratar med. Vi har ett mycket trevligt samtal om allt möjligt och kommer även in på samtal
om cykelsport och CK FIX.
Han tycker Hans-Ingvar haft fina framgångar inom cykelsporten, men tänk så bra han kunde blivit, med en riktig tränare. Han hade ju bara
den där Bengt Lindh ifrån Gantofta.
43. Var sitter knappen?
När jag 1961 hade börjat som försäljare av LENI ”bakpapper/skinkputs” eller i dagligt tal kallat toalettpapper på KATRINEFORS PAPPERSBRUK, blev min chef uppringd av en rätt
känd livsmedelshandlare, som ställde en fråga:
”Han den nye säljaren, Lindh tror jag han heter, han verkar bra, men var sitter knappen, där man
stänger av honom?”
Berättar episoden för kamraterna i anekdotgruppen på Hbg:s idrottsmuséum och det föranleder lagledaren Hasse Sjöström
att kommentera:
”Och man har fortfarande inte hittat knappen!”
44. Enda A-klassvinsten
i Elitklassen på linjelopp
Jag var inte känd, som någon vass spurtcyklist, så det gällde att gå loss, om man ville vinna.
I Kävlinge varvlopp hade jag och Sivert Levin lyckats gå loss och jag besegrade honom i en hård spurtduell. När vi precis nått omklädningsrummet, slaktdjurshallen,
kommer tävlingsledaren Allan Persson tjoande:
”Ni har ett varv kvar att köra, det var inte målgång nu, när Ni spurtade.”
Vi satte oss på cyklarna och fullföljde tävlingen, men ordentligt distanserade av huvudklungan.
45. Hur
vår privilegerade cykelträning försvann
Jag gjorde min militärtjänst både på I6 i Kristianstad och särskild sjukvårdsutbildning
på Revingehed.
Jag hade turen att få en gammal tävlingskamrat på samma kompani, Bengt Haraldsson från Årstad CK och min tränare Sture Andersson
hade varit nere i Revinge och utverkat tillstånd för oss att träna cykel, när övriga hade annan fysisk tjänst.
Detta fungerade ypperligt många veckor,
ända tills Bengt en solig dag cyklade upp jämsides med hela truppen, som var klädda för tung fysisk träning. Solen lyste och det var en härlig dag.
”Så
nu skall Ni ut och kämpa och vi kan lägga oss i en skön skogslänta och njuta av det vackra vädret.”
Vad Bengt inte observerat,
att det var kompanichefen själv, som ledde övningarna.
”Om 10 minuter skall Ni vara omklädda
för fysisk träning och Ni får i fortsättningen cykelträna på Er fritid.”
46. Simträning
i april månad
Det kom upp ett anslag att det skulle bli simträning under eftermiddagen. Vi skulle anmäla oss på två olika listor, en för
simkunniga och en för icke simkunniga.
På lunchrasten var jag borta vid bassängen och kollade vattentemperaturen, bara 14 grader, så jag tecknade mig på
listan för icke simkunniga.
Vid samlingen inför simträningen meddelade överfuriren, att de simkunniga fick ledigt resten av eftermiddagen och de icke simkunniga skulle ha vattenvana.
Hur jag än viftade till befälet, när jag huttrade och frös. ”Jag kan simma!”
”Du kan inte simma och behöver
vattenvana.
47. Fysisk träning i eftermiddag och det blir ORIENTERINGS-TÄVLING
Vid samlingen och avprickningen kom 111 Larsson iklädd permissionsuniform och alla andra i träningskläder.
Kaptenen till
111 Larsson: ”Tycker Larsson klädseln är lämplig för dagens övning?”
”Ja, kapten, jag tänker ta bussen, när så är möjligt
och det står faktiskt valfri klädsel.”
48. Bengt ”Salle” Salomonssons hjärnskakning
Vid en handbollsmatch fick ”Salle”, som stod i mål en hård boll i ansiktet och sjönk ihop till synes medvetslös och vi bar ut honom på bår. (Jag
var där som ditkommenderad sjukvårdare), när ”Salle” viskar till mig:
”Det här ordnar Du, Bengt, höstmanövern börjar i morgon
och den tänker inte jag vara med på!”
”Salle” hade inte blivit knockad av träffen, han hade nickat bollen och visst han fick stanna kvar några
dagar för observation med konstaterad viss yrsel och måttlig temperaturhöjning.
Att tjänstgöra på militärsjukhuset hade stora fördelar. Jag
fick praktisera på sjukhus i Lund en månad, vara på regementets sjukhus och föra sjukjournaler, ta sänkan på krassliga soldater, injicera sprutor intramuskulärt, bandagera skadade, assistera vid vaxinationer etc.
Men det var också många vpl-kamrater, som försökte påverka mig, när de ville bli sjukförklarade. ”Salle” var nog ett sådant exempel.
49. Lantbrukaren från Kattarp, som svimmade
I kön
till stelkrampsvaxinationen stod lantbrukaren Andersson från Kattarp, en stor kraftig karl, som jag väl kände från min tid, som butiksbiträde hos AB Bröderna Åberg också i Kattarp.
När det var Anderssons tur och han ser mig ta över injektionssprutan från den assisterande sjuksystern frågar han:
Ӏr
det Du, som skall sticka mig?”
Pang! Andersson faller avsvimmad till golvet — Om det var för doften av eter eller rädslan för mig som sjukvårdare vet
jag inte?
50. Fyra kilo Dixiekola
Jag tillhörde
inte något särskilt kompani och det gjorde inte fotbollsspelaren Kalle Eriksson heller, men vi var logerade på Livkompaniet.
När HIF vann över Djurgården
med 4-0 och Kalle gjorde alla fyra målen, då gratulerade en sann AIK-fantast tillika chef på Marabou chokladfabrik, Kalle med 4 kilo kola, som Kalle frikostigt delade ut till oss alla på logementet.
51. Så var det med min tid i lumpen
Att jag fick så bra och meningsfull
militärtjänstgöring berodde på, att jag drabbats av en ögonsjukdom, som diagnostiserades som allvarlig och utomhustjänst inte var att tänka på under närmare ett års tid.
Det bestämdes, att jag skulle ha inomhus- och väl kvalificerad tjänst. Man kunde inte skicka hem mig för att återkomma året efter och fullgöra min vpl p.g.a att jag fått sjukdomen
i tjänsten. Av samma anledning kunde man inte heller klassa ner mig till malaj och därför erbjöds jag en så meningsfull tjänstgöring, men det hade en stor nackdel.
Jag miste mitt träningsbidrag från Crescent om 200:- per månad, när det kom till Nymanbolagens kännedom, att jag inte fick träna eller tävla på ett år. Träningsbidraget var guld värt,
vår daglön var 1954/56 endast 3:- per dag.
52. Fix vinterträning med Idrottens Hus källarutrymme, som träningslokal
När vi varit i Pålsjöskog och tränat, sprungit tur o retur från IH, upp och ner i ”kinesiskan” så fanns det någon, som fortsatte in på
Olympia och sprang på löparbanan.
Helsingborgslöparen Gunnar Tjörnebo har berättat, att en Fixare kom in och sprang jämte honom ett par varv, utan
svårighet att hänga med i Tjörnebos tempo.
”Du har inte gummistövlar”
Jo, det
hade han. Det var Hans Abrahamsson!
För tjugo år sedan (1995) cyklade jag 391 mil genom Sverige och det finns många episoder därifrån, jag har valt ut de 3 nedanstående minnena (53-55).
53. Här får Du inte cykla!
Jag hade cyklat från Skellefteå till Umeå,
det var en av två regndagar på fem veckor och en mycket tuff etapp. Jag skulle bo på SCANDIC, men hittar ingen bra väg in mot hotellet, bara en motortrafikled Ser den röda skylten på avstånd och chansar att cykla på
motortrafikleden.
En buss kör om mig, stannar och bussföraren rusar ut och stormskäller på mig.
”Här får Du inte cykla!”
Just då dyker en Mc-polis upp. ”Vad står på?”
Jag förklarar mig och bussföraren fortsätter skälla. Polisen sätter på varningsljusen och säger:
”Följ efter mig!” och eskorterar
mig bort till hotellet.
54. Är Du tävlingscyklist?
På vägen mellan Umeå och Örnsköldsvik stannar jag på ett motell och äter lunch och mitt emot sitter en jämnårig man och han ställer frågan:
”Är Du tävlingscyklist?”
Jag berättar om min Sverigecykling. Han frågar om jag varit tävlingscyklist? Jag berättar.
”Har Du varit bra?” Undrar han.
Jag berättar att jag en gång var på väg att bli
svensk juniormästrare, men körde fel några hundra meter från mål.
”Vad hette han som vann?”
”LARS –ERIK DAHLBERG från Sandviken”, sa jag.
Mannen mitt emot mig är just Lars-Erik Dahlberg.
55. ALLBRÖD
Jag kommer på tåget i Göteborg, slänger upp min ALLBRÖDS-bag
på hyllan. Mannen mitt emot mig säger:
”Jag kommer från Vägverket och Borlänge. Jag minns sommaren 1995 då var det en VD på Allbröd,
som var ute och cyklade, det stod mycket om honom och hans cykeltur i våra två dagstidningar — Känner Du honom?”
”Ja, och han sitter mitt emot Dig”,
sa jag.