Det ska sägas att de bästa andraårsjuniorerna kör i A- eller B-klassen. Det samma gjorde jag året efter (1979). Jag började säsongen bra med att vinna karatloppet
i Malmö i B-klassen i ett jäkla väder och sen gick det tyvärr sämre. När jag mönstrade i Kristianstad så hade jag över 20 i sänka och jag kände mig allmänt matt. Tyvärr fick jag tacka nej till
ett antal landslagsuppdrag under säsongen. Och det visade sig att jag tyvärr hade fått Bechterews sjukdom som tur är i lindrig form, men det innebar också att jag fick regnbågshinneinflammation ett antal gånger vart år.
Så min säsong blev inte som jag förväntade mig.
Året efter så ryckte jag in som spaningsplutonsbefäl på I3 i Örebro den 2/6 och låg
inne till den 22/5 året efter. Det var tur man hade kompisar i cykelklubbar runt om i Sverige, som man kunde åka till tävlingar med. Jag minns att Bertil cyklade för Burseryd och dom fick jag åka med ett antal gånger bland
annat. Vi var ett härligt gäng på plutonen med 12 cyklister från hela Sverige. Säsongen 1980 gick så där, jag vann några mindre A-klasstävlingar.
Jag bestämde mig för att byta förening till Landskrona CK där dom hade bland annat Peter Weberg som kommit tillbaka efter att SAAB stallet lagt ner sin verksamhet. Sen hade Roland Nilén också bytt till Landskrona så
vi var några duktiga cyklister där.
Min största framgång det året var när jag vann ”i princip helt otippat” den första ICA cuptävlingen
för säsongen nämligen Engmo Cup i Kumla. Det var rätt komiskt detta. För jag hade varit på en 3-dagars jägare övning i början av den veckan tävlingen gick. Två dagar efter övningen skulle jag tävla.
På denna övningen hade vi gått i småbruten terräng och över kalhyggen i Kilsbergen där I3 hade sitt övningsområde, övningen avslutades med att gå till Örebros utkanter marsch på c:a 30
km med ryggsäck med stridspackning och med en KSP 58 över axlarna sista 20 km. Totalt gick vi 70–80 km de 3 dagarna. Vi var bara befälselever som gjorde den övningen och vi var bara 2 st. idrottare från vår pluton kvar,
resten hade muckat. Vi två var i mycket bättre fysisk trim än de övriga som var kvar så vi fick bära mycket packning på slutet. Vi fick även dåligt med mat på den övningen. Men sen dagen innan tävlingen,
hemma på regementet proppade jag i mig kolhydrater utav helvete. När lördagen kom så tittade jag ut och ett par plusgrader och snöblandat regn. Jag lånade en valp av regementet och körde ner till Kumla. Tävlingsledningen
beslutade att dra ner tävlingen från 120 km till 80 km på grund av vädret. Rätt snabbt kände jag att detta var min dag. Relativt snart var vi 4 cyklister som hade gått loss. Det var jag, Patrik Serra Västerås,
Per Christiansson Vinco och Per-Arne Carlsson Burseryd. Jag kände mig otroligt stark så jag drog spurten från spetsen och höll över målstrecket. Det är nog min roligaste och mest minnesvärda tävling som jag har
kört. I övrigt på den säsongen så vann jag några skånetävlingar.
Året efter så var jag på träningsläger nere på
Mallorca ihop med Peter Weberg och Tomas Eriksson Västerås (dubbel svensk mästare). Vi körde drygt 200 mil på 14 dagar med 1 vilodag. Varannan dag i bergen lite kortare och varannan dag på slätan lite längre. När
jag kom hem hade Skånes cykelförbund helgträningsläger på kurhotellet i Tyringe, vilken skillnad att komma i kanonform från värmen och cykla med grabbarna här hemma. Tyvärr så gick denna säsong inte
så bra jag kände av min sjukdom och fick rätt många ögoninfektioner. Även min inspiration började att slockna så man kan säga att jag slog av på takten den säsongen.