LARS-ANDERS LOHMANDER

Har ni något trevligt minne att dela med er om Lomme?

Skicka gärna e-post till mig så för jag in detta på hemsidan efter hand.

jorgen.vik@comhem.se

 

Tisdagen den 11 december 2018 firade

Lars-Anders ”Lomme” Lohmander
sin 70-årsdag

De tre grabbarna från kvarteret Kungsörnens cykelhistoria började redan 1963, då Per Broberg, GCV´s ordförande, fick Göran ”Fliddas” Persson att börja cykla. Vi tre bodde alla inom samma område, men trots det med tre olika gatuadresser, Odengatan, Ymersgatan och Högastensgatan. Göran övertalade mig 1964 att prova på det där med racercykling, och snart var jag fast. Året därpå fick vi också upp Lars-Anders, alltså Lomme, på de smala däckens fartvidunder och det blev genom åren massor av träningar och tävlingar tillsammans för oss tre södergrabbar.

Lommes cykelhistoria började alltså lite efter vår. Innan den höll han på med ishockey i Götas juniorlag.

När jag pratade med Lomme, berättar han att i början av karriären hade han det tungt och framgångarna uteblev på tävlingarna. Men han kämpade på och så plötsligt vände det.

1967 gick det ett DM för juniorer (C-klassen) på Gantoftabanan. Där kom första stora segern. Och det var inte vilken seger som helst, han slog både Lars Ericsson och Sven-Åke Nilsson, som kom på placeringarna efter Lomme. Närmare presentation av dessa två behövs ju inte.

Lennart Hansson, Fix ordförande, blev så glad och stolt över segern så han räckte över en 50-lapp till Lomme – ”den är du väl värd”, sa han.

 

 

Året därpå hade Lomme blivit B-klassare och framgångarna på cykeltävlingarna bara fortsatte. Det började med Helsingborgs GP, där han vann efter att ha varit loss med en MCK-cyklist. Sedan radade han upp seger efter seger. Kristianstad hade på den tiden alltid hade ett GP-lopp på lördagen och på söndagen var det dags för Ivösjön runt. Lomme vann båda loppen.

Året fortsatte med vinster i Ronneby, Kävlinge varvlopp med flera.

 

 

Livet utanför cyklingen började direkt efter skolan hos Signe Bergqvist, ett av Helsingborgs mest kända konditorier, som bagarlärling. Eller ”konditorlärling” som ju låter lite finare.

Tyvärr fick han eksem av råvarorna, så han blev tvungen att sluta. Efter det hade han en del ströjobb innan det var tid för lumpen. Till den hade han blivit uttagen till Idrottspluton i Örebro, men strax upptäckte man där att han hade ljumskbrock, så det var bara att ta tåget hem till Helsingborg. Året därpå blev han inkallad till Örebro igen, men då blev han beordrad till kock i stället för cykelåkare.

Vi som varit med ett tag, har ett härligt minne från Lommes cykel-/bagarlärlingstid. Det var tid för läger på Åsljunga och alla Fixarna var på plats – utom Lomme. Han hade inte fått ledigt från bageriet att åka upp med oss andra. Vi var en hel drös som bodde nere i annexet, och när vi plötsligt tittade ut genom fönstret på lördagseftermiddagen, så kommer Lomme cyklande där. Han hade alltså cyklat från Helsingborg till Åsljunga efter jobbet, men det allra

bästa av allt var att på pakethållaren hade han två stycken ”likörgräddtårtor” med till oss. Som vi åt och som vi njöt.

Lommes cykelkarriär blev inte så lång. Han hade ett tag haft ett jobb som brödutkörare hos Bengt Lind, och det där med att transportera varor och folk, blev hans yrke. Efter att ha tagit alla de körkort som behövs för buss och taxi, har han, med undantag för en period med egen taxirörelse, transporterat folk över hela Europa med sin buss. Därefter blev han buss-chaffis i hemmaregionen, och där kan vi än idag stöta på honom när vi vill ta oss fram med I Helsingborg med omnejd.

Bilder från Lommes 70-årskalas.

Stort Grattis min goe vän,

Lasse Skoog