UPPMANING AV LASSE SKOOG

 


 

Här nedan följer texten som finns i bildspelet för er som tycker bättre om att läsa den som löpande text.

 


 

Finns det någon bättre motion än att cykla? — Tror inte det.

Personligen är jag glad att jag kan cykla — det kunde gått illa!

För några år sedan hade jag köpt en ny cykel. Team Rödgubbarna hade fått för oss att vi skulle backträna på Hallandsåsen. Upp och ner, upp och ner i det oändliga. Som gammal cyklist och Fixare tycker man om när det går undan utför. Man håller ofta ganska hög hastighet.

Vi skulle över från en backe till en annan och mellan dem var det såklart en skön utförslöpa. Jag tog rulle på en av gubbarna, ja gubbe och gubbe förresten, det var en av de unga pågarna, bara i 40-årsåldern. Det gick undan som attan, kanske 50 km/tim., kanske ännu snabbare.

När man kommer ner mot Båstad kommer en ganska snäv sväng innan en järnvägsövergång. Matte och jag låg lite före de andra och man njöt av fartens tjusning. Då, plötsligt slutar Matte att trampa för att köra säkert över järnvägen. Jag uppmärksammade inte detta tillräckligt snabbt. Ny cykel, hade bara kört den någon gång innan och aldrig så snabbt utför med just den cykeln. Var tydligen inte helt familjär med bromsverkan på frambromsen. Den tog bra. Den tog så in i bomben bra och jag drog lite för mycket i frambromshandtaget.

Hade Toivo Öhman, den kände simhoppskommentatorn sett mig, hade han med darr på rösten och tårar i ögonen gett mig en 10:epoängare för min dubbla Mollbergare med skruv i pik. Framlänges volt, så snygg sade grabbarna senare.

När jag fick ordning på mig själv igen — adrenalinet far ju runt i kroppen för att få reda på vad som hänt och man blir alldeles dimmig — så står gubbarna runt mig med bekymrade miner. Det första jag säger är ”hur gick det med cykeln”? Jo, inte en skråma.

Själv hade jag en särdeles tur, för lite längre fram står det en sorts stolpe. Den missad jag tack o lov.

Med en jättebula på armbågen och en i pannan hade jag kommit billigt undan.

Men… utan en bra och fungerande hjälm hade jag kanske idag varit en grönsak med slangar både här och där för att kunna leva. Eller kanske ännu värre!

Tack hjälmen! Du räddade mig, men du fick sätta ”livet” till.

Vad vill jag säga med detta inlägget? Självklart ALLTID HJÄLM PÅ, även om du bara skall till affären med din standardcykel. Var ett föredöme för din omgivning, inte minst för de yngsta.


Vid pennan: Lasse Skoog


Presentation av Lasse Skoog — Klicka här